Att vänta

Att vänta på morgondagens samtal känns som en evighet. Sen tio i morse har jag längtat till i morgon så jag får besked om dopet. Lätt den segaste, långsammaste dagen någonsin.

Men nu är det snart dags att natta barn och då brukar kvällen försvinna i ett nafs.

Vi har verkligen inte gjort ett dugg idag. Inte varit ute ens. De hade varit ute hela dagen på dagis så vi struntade i det eftersom det stormar. Hoppas det avtar innan natten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0