Vilken måndag
Började sådär. Trött som jag vet inte vad. Elias välte ner min telefon ifrån sängen så glaset sprack. Baksidan som tur var. Jävla iphone.
Stressat körde jag och Alice till sjukan för ännu ett hörseltest. De hade glömt informera om att jag fått TVÅ tider. Inte bara den 10.20 utan jag hade visst en kl 10.00 också. Sen var de dessutom 20-25 minuter sena också.
Men! Så blev det äntligen vår tur och vad händer? Alice gick i genom testen. Ena örat felfritt, andra fick de höja volymen ett steg. Men hon gick i genom! Min dag blev genast den bästa på länge! Jag nästan grät av lycka! Hon kommer slippa allt farande och hon kommer slippa rör. Hon behöver inte gå igenom allt Elias gjort och gör.
Elias var hemma med mormor under tiden. För det är ju ett helt kapitel till. Att det är totalt omöjligt oavsett anledning att det stora barnet får vara på dagis när föräldern ska iväg på viktiga grejer med det lilla barnet. Det är 15 timmar i veckan som gäller, inte en minut längre. Det är tisdag, onsdag och torsdag som gäller, inga andra dagar. Så det var ren tur att mamma mådde så pass bra att hon orkade ha Elias då ingen annan kunde passa honom. Den där 'områdeschefen' ska få sig ett samtal. Lite tillmötesgående måste de väl kunna vara på en förskola även om vissa grejer beslutas av de 'högre'.
Hur som helst, en bra dag blev det. Och nu sitter jag och njuter av lillan i soffan medans en nybadad Elias och hans pappa läser bok i sängen.
