Rofyllda kvällar? Vad är det?
Amen hjälp?! Elias är totalt hopplös vad gäller nattningen. Idag somnade han till slut på soffan 22.30.
Visst, han sover middag vissa dagar. Idag gjorde han. Men det är likadant dagar han inte sover middagsvila. Han vaknar ändå 07, typ. Ibland aningen tidigare eller senare. Vi har inte varit benhårda med rutiner och sånt men ungen borde väl vara utmattad efter dagis och allt?!
Det största problemet är såklart jag. Jag är tvärslut. Sena kvällar som ni märker, upp och amma minst en gång på natten, ofta två-tre gånger och sen upp vid sju. Jag sitter och somnar när jag ammar på morgonen kan jag berätta. Det största problemet är jag. Eller vi. Att vi inte fått bukt på de rutiner vi önskar oss innan Alice också kom. Eller överhuvudtaget! Läsa bok? Nej. Sjunga sånger? Nej. Säga godnatt, vara duktig och bara lägga sig i den jävla sängen? Nej. Jodå, för visst blir jag bara mer och mer frustrerad och till slut gör jag det förbjudna. Ger upp! Jag låter tvååringen vinna kampen ännu en kväll. Han får sitta i soffan tills han somnar där. Idioti. Mitt fel. Ja ni hör ju hur dum jag är. Inte jag! Vi.
Ibland vill man spola tillbaka. Gör om, gör rätt. Lite så. Men det går ju inte. Gör om, gör rätt funkar väl nog visst. Men hur bryter man ett mönster som pågått ett litet tag? Bara att bita i det sura äpplet. I morgon.
Ojojoj, i-landsproblem. Nu kastar jag in handduken för idag. Godnatt ;-P
