Det var den måndagen det.

Sara kom vid tio och stannade hela dagen. Min fina vän! Vi har alltid lika mycket att prata om. Dels för det går lång tid mellan gångerna vi ses och dels för att det alltid varit så. Vi kan prata om exakt allt, vad som helst mellan himmel och jord. Tiden flög iväg och vips var klockan tid för hemfärd. Och fina presenter till barnen hade hon också med sig. Tack, tusen tack! <3

Då var det tid för middagslagning. Gourmet. Falukorv och makaroner. Fint. Underskattad mat. Nu blir det en runda till farfar innan barnen ska nattas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0