Augusti
Jag hinner inte med!!!! Om 26 dagar blir vår lille pojke tre år! Fattar inte?! Och sen är ju frågan om det kommer kännas såhär år efter år? "Redan, vart tog detta året vägen?" Tror jag skrev exakt samma förra året. Det är så kul att se utveckling. Skrämmande, kul, skönt men också sorgligt. Snart står han framför mig och berättar om sin skoldag, att han ska flytta hemifrån, att jag ska bli farmor, eller något annat. Haha! Så känns det. Så nära men tack och lov ändå väldigt långt borta. Förstår mig inte på folk som stressar på sina barn. Börja skola tidigare till exempel. Man måste låta barn vara barn så länge det går. Få leka. Få ha roligt. De blir vuxna alldeles för snabbt och alldeles för tidigt ändå! Så den dagen, om 26 dagar, ska jag njuta och vara lycklig över att lillkillen 'bara' fyller tre år. Mitt älskade, busiga, huliganbarn. 3 år...
Jag hjälper dig gärna att förstå sådana föräldrar som jag, om du bara är beredd att lyssna.
Till att börja med har du och jag valt varsin föräldrastil som står långt i från varandra. Du har valt den auktoritära medan jag har valt den aktiva. Jag kan förstå att du inte kan förstå eftersom dessa båda stilar skiljer sig väldigt mycket åt.
Jag ogillar den auktoritära stilen eftersom jag själv är en inte helt lyckad produkt av den, men jag respekterar ditt val. Jag hoppas innerligt att du kan respektera mitt och alla andra föräldrars val. Inget sätt är fel, bara olika.
Vi skulle kunna ha en hel del intressanta samtal, om du bara ger dig själv chansen till att öppna upp för det och sedan är beredd att lyssna utan att döma.
Att se olikheter som berikande istället för besvärande är att ta ett stort kliv framåt.
Vi behöver inte, och kommer förmodligen aldrig att bli bästa vänner du och jag. Men din livspartner är mitt älskade syskonbarn, jag är hans moster och dina barn är mina underbara syskonbarn. Jag vill inte förlora dem jag håller kär. Så även om du inte gillar mig ber jag dig att inte låta det gå ut över oss andra och framförallt inte över barnen.
Stort tack för att du tog dig tid att läsa detta Emmelie.
Med vänliga hälsningar
Diana