Irritation
När folk daltar med sina barn. Att bry sig, oroa sig är en sak. Men att dalta får mig att vilja spy. Fast vad vet jag? Jag kanske uppfattas likadant?
Jag försöker ha inställningen att exempelvis efter x antal tillsägelser får Elias trilla ner från stolen han klättrar på, och kanske gör han inte om det?! Så länge det inte gäller direkt farliga saker så tror jag på utforskning på eget sätt. Vad gäller Alice så får hon ibland ligga och skrika, vadå?! Jag behöver duscha, gå på toa eller något annat ibland. Och barnen får inte sova i vår säng mer än i undantagsfall. Varför? Bara för att vi blivit föräldrar så slutar inte vi med 'vuxenaktiviteter'. (förlåt alla som inte ville läsa det) Men så är det.
Alla behöver sitt eget space, jag och Nicklas har vårt rum och vår säng, barnen sina rum och sina sängar. Resten är ett kaos. Blandningen av kräklasar, kaffekoppar, leksaker och iphones. Men det är liksom 'allas yta'.
Sen är det självklart att man som förälder är ständigt orolig över saker som KAN hända. Ibland ser jag det nästan framför mig. Vilddjuret kommer med stor sannolikhet bryta något ben, slå ut en tand eller något annat. Och ja, jag oroar mig varje dag. Tänk om... Är det säkert? Är det farligt?
Ibland önskar jag att det fanns en handbok. I barnuppfostran. Det är kanske inte de daltande som gör 'fel', (om det nu finns rätt och fel) det är kanske jag?
Åh, älskar att det finns fler med samma "uppfostran". Jag har som regel för mig själv att säga till fyra gånger. Två lugna och snälla, en irriterad gång och en arg gång. Sen blir jag arg, eller också "skyll dig själv", helt beroende på vad det handlar om.
Dock fungerar inte vanliga saker här, som tex äter du inte äpplet fint så tar jag det, då får jag det "häär mamma" Jaha!? Gäller allt, inga undantag. Knepigt.
Men du fattar, jag är på ditt spår. Ibland får barnen vänta och ibland får barnen slå sig. Man kan inte vara överallt hela tiden.
Hej gumman!
Jag tycker du gör ett strålande jobb med dina barn!!!
Det finns säkert handböcker och dom som "vet" bättre men GLÖM aldrig att det är bara DU och Nicklas som är expert på just dina/era barn och deras behov och ingen annan. Gå på den egen magkänsla så blir det alldeles utmärkt :-))
Puss
