När det är jobbigt...
...är det underbart att veta att vänner har det lika jobbigt. Jag pratar såklart om bebismagen igen. Man vill inga vänner illa, ta det inte så. Men man (jag) är i alla fall inte ensam i jobbigheten. Alla krämpor man kan dela och stötta varandra i genom. Fan, det är jag så förbannat glad för.
De där männen (?) fattar ju inte alls allt det där. Nej, vi tjockisar får hålla ihop ;-P Sen är det ju inte direkt sämre att vi kan dela en massa när våra bebisar väl är på "rätt" sida om våra kroppar också. Oj vad jag längtar efter min bebis nu. 6 veckor kvar! Yeeeyy! :-)
Jahaja!! Så du gottar dig i andras olycka du! ;-) Hihi! Men Visst känns det bättre när man vet att man inte är ensam, helt klart! Och för att nämna männen igen så nej, de fattar verkligen INTE! :/ KRAAAM!!
