Emmelie

Kände en rastlöshet i kroppen i förmiddags. Ändå fanns ingen ork mer än att ligga på soffan. Man får passa på när Mini är på dagis och härjar.

Däremot efter dagishämtningen hade kroppen åtminstone lite ork att sätta igång tvätt och dammsuga av ordentligt. Hundhår!!!!! En trimmer ska Pärlan få i julklapp ;-P Resten av babykläderna är nu i garderoben och lekfilten hänger på tork.

På spisen står dagens middag så gott som klar och vi inväntar bara pappsen nu. Det blir inte gott, jäkligt misslyckad korvstroganoff med ris. Men palla handla rätt grejer liksom ;-P

Körde direkt från dagis till Klippan i morse för att kolla bebben. BM konstaterar att jag växer så det knakar. Haha, hon kände sig smal bredvid mig ;-) Ehh, tack?! Allt var bra, hjärtat slog fint och huvudet håller i de nedre regionerna. Enligt henne fortfarande rörligt vilket jag själv finner märkligt med tanke på trycket. Men förhoppningsvis kan hon sitt jobb...

Fick ny tid. På BF-dagen. Kanske ses vi, kanske inte. Känns sjukt! Sist gjorde vi inte det som sagt. Och sist hade Elias då gått (precis nu typ, 2 veckor innan) från ruckbar/fixerad (minns inte) till rörlig. Han kom ändå 40+0.

Har promenerat runt dammen i rask takt över fallna träd och har därför lite ont nu. Gött! ;-) Tvättar sängkläder för att renbädda sängarna. Och nu ska vi snart köra till skolan för att ta porträttfoto på Elias. Hoppas de hinner komma innan jul sen. Ska på middag hos svärmor/farmor sen. Och titta på hennes nya bil såklart!

Det föll ett par träd i vår trädgård här i stormen. Bägge landade lämpligt ett par meter från min bil. Så här ser det ut just från bilen.

Jag tänker inte ändra mitt sätt att "beklaga" mig. Jag fattar inte varför jag känner behovet av att tillägna inlägg åt idioter. Varför jag måste förklara mig.

Jag ÄR i hormonell obalans. Inatt har jag sovit 2 (!) osammanhängande timmar ungefär. Och för att komma till sak så verkar inte folk förstå hur det KAN vara att vara gravid. Om du följt mitt tjat om födande i flera veckor borde det framgått när BF är. Om du följt med har det framgått hur mina 2 graviditeter skiljer sig. Denna är pest! Förra var piece of cake.

Förra mådde jag bra rakt i genom. Inga krämpor alls och allt skötte sig själv och drog bara igång när det var dags. Denna gången har jag en hemskt trotsig, envis men underbar 2-åring att ta hand om, mår dåligt psykiskt på grund av att gå arbetslös och mår dessutom stundvis riktigt dåligt fysiskt av graviditeten. Har ont överallt och så vidare.

Förvärkar och rejäla sammandragningar i flera veckor nu. Tänk dig sen tusen nålar mellan benen. JUST DET, PRECIS DÄR I DET ALLRA HELIGASTE. Hur skönt?!? Det känns som att barnet i magen försöker slå sig genom hinnorna på egen hand. JUST DET, PRECIS DÄR I DET ALLRA HELIGASTE.

Jag har varit nervös för att få för tidigt samtidigt som man vill bli av med alla krämpor, dåligt humör and so on. För att gå in på ännu fler detaljer och VERKLIGEN klargöra så har förmodligen slemproppen släppt i omgångar de senaste 2 veckorna. Därav hade det inte varit konstigt om det satte igång. Det kan också bli att jag blir igångsatt 2 veckor efter BF. det vet man aldrig.

Om du nu, som inte verkar ha någon som helst aning om vad du pratar om fått lite mer info så kan du gärna få låta mig skriva VAD jag vill, NÄR jag vill. Om det så handlar om bebis i magen eller vädret.

Och så ber jag om ursäkt till alla andra som läser för mitt utbrott och eventuellt för mycket info om händelser jag är med om just nu ;-)

Antingen presenterar vi oss när vi kommenterar eller så SKITER VI I ATT KOMMENTERA! Okej?!

Ett litet lösen ligger inte långt bort nu! Du som hela tiden opponerar dig på mig och diverse angående graviditet kan dra åt helvete. SKIT DU I ATT LÄSA! Jag skriver just precis vad jag vill, kanske inte vad du vill läsa.

Minst sagt. Träden ligger nästan längs med marken. Får se om huset, bilen och alla andra grejer klarat sig oskadda när detta dragit förbi och vi återfått strömmen. Jodå vi har varit utan den ett par timmar nu. Vet inte om jag kanske ska vara glad att jag inte ser vad som sker på andra sidan fönstren.

Man hör hur det viner därute och ibland lite konstiga brak. Usch! Jag är glad att vi är samlade tillsammans i soffan, hela familjen. Ljus överallt för att se något. Det är det ända trevliga med detta.

Om detta bara ville vara över nu! Om jag skulle föda inatt är det tack vare stormen. Magen kör som fan av nervositet så jag vågar knappt röra mig. Vi vet ju liksom inte hur det skulle gå att ta sug hit för barnvakt och för oss att ta oss till sjukhus. Njä, inget födande inatt hoppas jag. (Fattar inte att jag säger det bara)

Redan! Och vi har inte pyntat och tagit fram ljusstakarna ännu.

Det blåser nått galet ute och det skulle visst bli värre framåt kväll. Uuhh, hoppas man inte behöver ut och köra ikväll/natt då ;-) Gillar inte alls att bo i skogen dessa dagar med träd som omringar hela huset.

Det blir en innedag, mysdag idag. Så fort vi kommer hem från uppdrag "hjälpa vänner".

Min älskade är på julbord med jobbet. Elias sover sen några timmar tillbaka. Pärlan också, på andra sidan rummet. Inte konstigt man känner sig övergiven.

Eller det behöver jag egentligen inte. Min inneboende, den i magen, gör sig påmind. Kanske den känner sig övergiven?! Det smärtar lite och trycker på men jag är van nu.

Det har börjat storma lite här nu. Det är den där "Berit" som smyger sig på. Undrar just hur Nicklas egentligen har det, de turar mellan Helsingborg-Helsingör. HAHA! Så vem vet, jag kanske inte behöver vara ensam så länge :-P

Inflyttning till sängen strax. Med förhoppning på lite god sömn. Det är ju en dag i morgon också :-)

...har lyst här idag. All tvätt tvättad & vikt. Hela huset är storstädat och oerhört rent. Eller var. Det är kul och skönt så länge det vara med ett vilddjur till barn och en hund som fäller.

Duktigt. Jajaja, det är sånt man måste göra oavsett men jag känner mig bra idag, nöjd liksom. Så nu sitter jag här, i soffan med en popcorn-skål i knät och njuter av att bara vara. Inga krämpor att gnälla över heller. Ibland är livet förjävla bra ;-P

Idag är det tröttsamt. Som jag misstänkte dröjde det ett par timmar innan jag somnade. När jag väl gjort det kom Elias in och skulle leva jävel. Sov lite och stökade mycket. Han var trött idag och vi blev en aning sena till dagis. Påsarna under mina ögon skojar man inte bort heller.....

Mamma pratar om IKEA, jag funderar på att åka med i så fall. Annars väntar allt det roliga hemma, tvätt & städ. Vilket är då bäst?!? ;-P Och dilemmat med julklappar. Vet inte vad jag ska köpa, till någon alls.

Vad gjorde jag då? Jo jag hängde med mamma så vi storhandlade ihop. Sen var jag öm både här & där... Haha! Sen gjorde jag och Elias hemgjorda köttbullar till middag. Samtidigt satte jag bulldeg på jäsning. Elias och Nicklas fick slutföra lussebullarna under min bevakning.

Sen somnade jag nästan sittandes. Men, jag tog mig samman och nu kommer det ju säkert dröja innan jag kan somna på riktigt.

Varför känns det varje kväll som att det är "dags"? Det spänner och klämmer, trycker på och kommer förvärkar. Och sen då? Inget! Så, jag gissar på samma resultat även ikväll.

Godnatt på er! :-)

När en vän frågade i morse hur jag mådde idag svarade jag att det var bra, en bra dag, inga problem alls. Tji fick jag en timme senare.

Förvärkar från helvetet, illamående från samma otrevliga ställe och en yrsel utan dess like. Fick studsa ner på golvet för det kändes svimfärdigt. La mig på sängen och då försvann det. Men usch vad det var jobbigt.

När det kommer så väldigt plötsligt och kraftigt. Inget vidare! Men nu har det börjat lätta igen, tack och lov. Hoppas det håller sig borta resten av dagen också...

Snart, snart är detta över! 3 veckor enligt beräkning. Förhoppningsvis mindre, i värsta fall + 2 veckor. Bara att bita ihop nu, av 9 månader är det så lite kvar. Kämpa!

Sjuk?!? Vad är det? Hur yttrar sig det? Elias och hans öroninflammation ter sig aningen märkliga.

En sjuk unge tolkar jag som en trött, hängig och gnällig unge. Yeah right. Att han piper emellanåt, det gör han. Men inte mycket mer än vanligt. Han är trotsig, högljudd och full i fan. Jag är slut! Jag är självklart glad att det inte märks någon sjukdom men detta är ju galet.

Och pencillin! En kategori för sig. Hur dumma är läkare egentligen?! Skriver ut den äckligaste, mest avskyvärda medicin det hittar och tror sen man får i sin 2-åring den?! HAHA! Ett skämt! Mutor funkar inte, att det är bra för örat fattar han inte. Hjälp?!?

Det är ju att vara i utlandet, att spendera en dag i Danmark med hundutställning. Det gick bra! Hundarna skötte sig utmärkt, förarna likaså. Speciellt imponerad är jag av Nicklas, han gick med Enya och de kammade hem tredjeplatsen i gruppen. Lyckad dag, lyckad prestation & lyckat resultat!

Resultatet för min del med 2 timmars bilresa, 6 timmar utställning och 2 timmars återresa är INTE lyckad. Mer smärta var längesen jag kände. Så vi lämnar det där.

Elias sov hos farmor i natt. Det började läcka vätska från ena örat så de åkte till doktorn idag. Öroninflammation och sprucken trumhinna!?! Pencillin i 5 dagar och ett omgående besök på lasarettet i Hbg hos hans öronläkare. Ångest!

Vi har inte anat något alls. Hans smärttröskel måste vara skyhög! Och hade vi anat detta hade vi inte hållit oss borta en heldag mitt i detta. Fy för, så dålig man känner sig som förälder.

Så fort lilla hjärtat somnar ska även jag försöka det! Förhoppningsvis är vi bättre imorgon bägge två.

Fridfullt, avslappnande att se. Jag älskar att titta på Elias när han sover. Annars också såklart, men det är något speciellt när ett barn sover.

Det känns som sömnen är långt borta. Tänkte bara ni skulle veta det såhär mitt i natten.

Och mamma, bjud aldrig min man på ärtsoppa igen!!!! Vårt sovrum STINKER!!!

Jag mår blä just nu! Ont i ryggen, "mensvärk" och illamående. Heeelt sjukt vad mina 2 graviditeter varit olika.

Jaja, den som väntar på nått gott... Tänker att andra kanske har det värre & att jag bara är en hormonell bitch som bölar för ingenting.

Ni glömmer inte gissa datum & kön va?! Mamma säger att den inte får komma innan måndag för jag ska till Danmark på hundutställning på söndag. Haha, kul. Hoppas hon har rätt, eller är närmst i gissning än så länge... ;-P

Jag bäddade spjälsäng och vagn igår. Till min hjälp hade jag såklart den blivande storebroren. Så nu har han provlegat både säng & vagn. Stolt som en tupp och alldeles för stor för bägge delar. Men kul var det, och myspys blev det.

Resten av rummet ska utrymmas så småningom. Det är ju i nuläget kontor/babyrum. Och jag vet inte vad ni tycker, men jag personligen tycker att "barskåpen" inte hör hemma bredvid en bebissäng.

Såhär blev sängen i alla fall. Det viktigaste ;-)

Gissa nu. BF 14/12, men vad tror du? När och vad?!

Kändes som onsdag igår så jag är lite vilsen. Kanske önskade att det vore så :-P Idag är det i alla fall onsdag och det betyder EXAKT 4 veckor till bebis är beräknad att komma. Magbild får ni vänta på. Om jag vågar visa den, den är brutalt stor tycker jag.

Igår frågade Nicklas hur många kilo plus jag ligger nu. 12-13 svarar jag utan att ha vägt mig på en vecka eller mer. Han rynkar pannan och frågar om det verkligen räcker?! Haha! Tack älskling, jag tycker om dig med!

Vill ni ha den klassiska gissningsleken?! BF är alltså 14/12. När tror du att bebis anländer? Och vad blir det för "sort"? Pojke eller flicka?
(Kan tillägga att jag från och med nu inte tänker spara på krutet för jag önskar att plutt kommer ut innan BF, jag ska alltså göra allt i min makt för att dra igång det tidigare)

De sista miniminikläderna ligger i storleksordning i garderoben nu. Elias rum upprymt så man kan gå på golvet. Vardagsrummet likaså. Sovrummet tömt på tvätt och en falukorv uttagen från frysen. Sådär ja! Lite kvar, det jobbiga. Att dammsuga hårbollar efter Pärlan. (Och all skit från oss såklart)

Illamåendet kom tillbaka nu, lagom till matlagningen. Hur bra?! Inte alls. Det blir svårare att stå i matosen då. Men! Jag klappar mig själv på axeln för väl utfört arbete så långt. Haha, ja någon måste ju berömma min tapperhet, eller hur?!

Inte kunde väl jag sova inte. Det har inte blivit många timmar i natt. Innan jag ens kom till ro var klockan närmare 02, upp och stoppa tillbaka Elias i sängen, kissa 72 gånger och sen hämta Elias vid 05 då han inte tänkte sova mer denna morgonen.

Jag vet hur min förmiddag kommer se ut om jag säger så. Jag bara hoppas att fisen slutar vakna i ottan & att bebis snart kommer så jag kan sluta gnälla så förbannat. Kul läsning? Nej, jag förstår det!

In med en pinne till i brasan sen soffläge.

Jag ska borsta tänder och sen göra mannen sällskap i sängen. I huvudet är jag inte värst trött, men illamåendet kommer och går och jag får väl försöka vila bort det.

Dagis imorgon. Skönt får jag säga. Jag har inte orken att aktivera så mycket som jag borde och vill. Lite fler måsten inför ankomsten kanske ska skötas. Annars skulle det vara att städa. Huset är genomäckligt och upp och ner.

God natt :-)

Sentimental är just nu en synonym med Emmelie. Har vikt och sorterat alla bebiskläderna precis. Tänk vad små kläder Elias haft en gång, att det är hans första plagg. Att de snart ska användas igen. Behöver jag fortsätta?! Sjukt vad mycket känslor det framkallade och det är en skräckblandad förtjusning. Hur fort tiden faktiskt går...

1 månad kvar imorgon. Men i ärlighetens namn känns det som att bebis vill komma idag!!! Ont, ont, ont! Illamående, småvärkar, tryck nedåt och allmänt konstig känsla i kroppen. Jaja, det är väl övergående och jag kan säkert vara lugn.

Ser på Beck och ska snart pysa in i sängen. Så fort hjärtat kommer. Han byter däck på sin bil. Så kan jag pusta ut och han köra säkert till och från jobb. Det börjar ju bli kallt nu, riktigt kallt. Vinterdäck, hög tid. Och dags för min bil också nu i veckan. Tid. Var köper vi det?! Det behövs mer i alla fall.

Och att ekonomin inte tillåtit varken present, kort eller en kaka till den bästa pappan vi vet. Stackars Nicklas är dessutom och jobbar men nog snart på väg hem. Ska se om vi har ingredienser till något alls att lyxa till hans dag med.

Mamma & Mats kom förbi. Han som finns där för mig och är "pappa" hade själv med fika att bjuda oss och dem på.

Usch vad dåligt! Att inte kunna visa uppskattning till varken Nicklas eller Mats. Men vi älskar våra pappor i alla fall, jag och Elias. Det vet ni! :-)

Jag undrar i alla fall hur detta kunde ske?! :-D En riktig trollunge...

Det är redan en härlig dag & vi är inkomna från trädgården. Känner mig hyfsat pigg idag så vi har hunnit vara ute och leka en stund. Ganska ruggigt och kallt dock! Men inte klaga, vi kunde haft snö och minusgrader ju :-)

Tvätten väntar på att vikas. Inte det lilla berget heller... Jag skulle behöva rensa i klädkammaren, kom på att bebis har ingen plats att ha sina kläder på. Än! Då måste det rensas och omorganiseras en aning först. Och nu när det snackas kläder; shit vad Elias har haft mycket kläder som bebis. 4 maskiner men 50-62 storlekar. Och då tvättas ändå inte allt! Och där är ju några storlekar till fram till 86/92 han har nu...

Jag är fortfarande illamående till och från men det ger nog med sig. Bebis klämmer väl på alla möjliga, obehaliga grejer i magen nu. Elias är pigg igen, tack och lov!

Var hos barnmorskan i morse. Allt lugnt och såg som vanligt bra ut. Hon berättade att när man väntar andra barnet brukar man ha lättare till gråt och sånna känslogrejer. Haha, skojar hon?! Det kunde jag kommit på helt själv ;-P Hon trodde vi skulle ses i alla fall en gång till trots mina förvärkar och skit. Sist hon sa det föddes Elias tidigt samma morgon jag hade tid hos henne. Haha! Jag hoppas på samma denna gången. Fast det betyder i och för sig novemberbarn vilket jag betvivlar. (men ändå hoppas)

Imorgon sover Elias hos mormor & Mats. Vi behöver sova ut. Nej, vi tänkte gått på konsert men biljetterna var slut. Vi ändrar ändå inte övernattningen och jag kan inte låta bli att längta lite. Att inte behöva gå upp klockan 06? GULD!

Jag undrar om sjukdom är på väg hem till oss?! Jag känner mig frusen och emellanåt illamående. Elias har verkat hängig redan i morse och även efter dagis.

Han sover i alla fall och jag tänker snart göra ett tappert försök att göra detsamma. Jag hoppas på mer, ny energi i morgon. Hoppet är det sista som överger en. Right?!

Elias var verkligt trött igår. Han somnade inte jättetidigt men han sov non-stop till halv sju i morse. Jag var också färdig. Gick in i sängen halv nio igår. Klockan 01 flyttade jag ut på soffan och önskade att huvudet ville sova. Klockan var 02 sista gången jag tittade. Ingen sömn innan dess och sen vaknade jag såklart när Nicklas gick upp men somnade en liten stund till i sängen.

Hur är det möjligt? Elias sover & kom för en gångs skull inte in till oss. Då KAN jag bara inte somna. Så sjukt!

Har förvisso en teori. Sammandragningarna/förvärkarna var brutala inatt. De blir starkare för varje dag. Men jobbigt att de blir värst nattetid. Det är väl så på riktigt, att sova kan man göra när man blir gammal. Fan! Det är läääänge tills dess!

Elias är slut. Helt finito! Han satt yrvaken från vilan, som ett kolli på mattan på dagis när jag kom. Han är inte tillbaka än. Krälar omkring på golvet för att kunna lägga sig ner emellanåt. Nappen & snutten. Ja, jag ORKAR inte bråka. (Annars försöker vi undvika dessa följeslagare mesta vaken tid.)

Jag längtar efter min Nicklas idag. Jag behöver kärlek, en kram. Jag bryter ihop lite hela tiden av utmattning. Jag är enormt glad att det är 5 veckor kvar till BF. Jag hade inte orkat 2 minuter inne på förlossningen idag. Nu får det ske en förändring nattetid, annars kommer Elias tillslut också bryta ihop. En unge med påsar under ögonen, hallå?!?

Min älskade unge, han som var gullig och väckte oss halv fem i morse, kan ha hunnit vara vaken en aning längre.

Lamporna på hans rum var tända, både fönsterlampan och taklampan. Inget konstigt alls med tanke på mörkret så dags. Till saken! Jag kände en konstig doft när vi skulle köra till dagis. Kunde först inte lokalisera varken vad det var eller varifrån det kom. Så jag gav upp och vi klädde oss. Sen, just det. Lamporna kan jag ju släcka. Vilken tur! Annars hade jag nog mötts av ett brinnande hus nu.

I fönsterlampan i Elias rum låg en "gummikrokodil" nerstucken. Det hade börjat ryka lite, en liten svag strimma. Krokodiljävlen har smält runt glödlampan. Jösses! Tänk vad hemskt, gardiner, rullgardin och alla saker. Det hade fort blivit en rejäl brand i rummet. Fy fan, en tankeställare för mig och ett tips till er. HA ALDRIG LAMPOR SOM BARNEN NÅR ATT LÄGGA SAKER I. Hängande lampor alternativt petskyddade lampor is the shit.

Lampan har flyttat ut på verandan & huset står kvar. Tack och lov!

Klockan 6 är sovmorgon. Förlåt att jag gnällde över den tiden, som semester ju. Idag är det annat. HALV FEM, 04.30! Jag gråter och är rasande. Detta betyder denna natten ca 1-2 timmars sömn och jag fullkomligt dör!

Jag undrar just nu varför i hela världen vi gett oss in på barn nummer 2, hur man kan vara så dum?! Men så får man försöka slå bort sömnigheten, frustrationen och istället tänka på hur mycket KÄRLEK det är med ungar. Att jag verkligen inte älskar någon som jag älskar min Elias.

Nej, det är fan skit utan sömn. Det får väl vara värt det. Jag kan knappt vänta tills det blir dagisdags, då ska jag SOVA!

De dagar Elias bestämmer sig för en extremt tidig morgon är varken han eller jag människor sen. Så varför gå upp klockan sex då?! Nu vilar han innan lunch och allt blir fel. Vi har haft mys och lugn på soffan hela förmiddagen så jag befarar att eftermiddagen måste bli ordentligt aktiv så det blir sängdags i tid ikväll.

Haha, jag tror Nicklas börjar bli nervös över alla mina krämpor nu. "Såhär var det inte sist, vi kanske ska packa BB-väskan snart" Mitt hjärta! Jag är med honom på den punkten men det känns lite väl tidigt, därför går man ju säkert över 2 veckor. För att pinas så mycket det bara går... Men som sagt, vi kanske ska börja dra fram bebiskläderna så de kan tvättas i alla fall. Se vad som ska införskaffas, och sen, sen kan det kanske börja packas...

Jag är riktigt gnällig. Riktigt, riktigt skitgnällig denna graviditeten. Jag ska icke ha fler barn efter detta. (Säger jag nu i alla fall) Såhär smärtsamt, tungt och jobbigt kan jag inte minnas att det var sist. Inte i närheten.

Idag känns det som bebis är på väg ut igen. Det hugger till längst ner i magen då och då. Ska det vara såhär tills det är dags?!?! Då får det gärna vara dags nu, direk! Även om jag borde stå ut minst 2-3 veckor till. 37 dagar kvar! Må de gå riktigt fort!!!!

Jag fick inte plats i soffan ikväll. Det är gänget mot mig då. Alla tre älsklingar samlade. Min fina fina familj, jag älskar er!

Det blev min sovmorgon idag. Vilken sovmorgon?! Halv 9 var jag i alla fall uppe och inte alls pigg. Nicklas jobbar. Elias vilar. Det ska jag med göra.

Vi körde upp för att leka med Mats, sen fick han också köra och jobba. Tråkigt. Men lite bus och stök i deras trädgård. Det är visst hejdlöst kul men lövhögar... Som inte är högar längre när vi lämnade.. :-D

Jag känner mig lite vilsen. Jag googlar, läser och funderar. Det är nämligen en konstig känsla, ett konstigt tryck. Som om bebisen försöker ta sig ut. (den naturliga vägen dessutom) Vet inte hur jag ska förklara riktigt...

Vissa "google-träffar" säger att det är fullt normalt, så är det. Fixering, sammandragningar mm. Andra säger: "Ring förlossningen, det är dags". Det får det ju inte va!!!!! Hjälp, vad händer?!? Vad gör jag?!?

Vilar mig därför på soffan med julmust och idol och hoppas det släpper. Snart vidare in i sängen tror jag. Storhandlingen i förmiddags känns.

Hur skönt? Mega! Helg för mig betyder mer tid med mina älskade. Det betyder även en sovmorgon!!! Som söndagen är efterlängtad. Redan på onsdagen :-P

Idag körde jag upp med bullar och fikade med mamma på hennes dag. Efter det hjälpte hon mig med badning av hund. Nu luktar Pärlan som en dröm. Ingen "valpdoft" kvar och även lite päls fattigare. Till min och nya mattans lycka.

Tvätt och städ står på morgondagens schema. Någon som anmäler sig frivilligt? Nej, tänkte det. Då får jag ta tag i det själv då då...

...är det underbart att veta att vänner har det lika jobbigt. Jag pratar såklart om bebismagen igen. Man vill inga vänner illa, ta det inte så. Men man (jag) är i alla fall inte ensam i jobbigheten. Alla krämpor man kan dela och stötta varandra i genom. Fan, det är jag så förbannat glad för.

De där männen (?) fattar ju inte alls allt det där. Nej, vi tjockisar får hålla ihop ;-P Sen är det ju inte direkt sämre att vi kan dela en massa när våra bebisar väl är på "rätt" sida om våra kroppar också. Oj vad jag längtar efter min bebis nu. 6 veckor kvar! Yeeeyy! :-)