Emmelie

Idag är en riktigt trött dag. Vi höll på att montera ihop Nicklas nya grill som han fick utav mamma & Mats i för tidig 25-årspresent hela kvällen. Tusentals skruvar, muttrar, brickor och annat skraffs, det hela tog 1½ timme, tror det hade en aning med tidpunkten och platsen att göra. Klockan 9 på kvällen ute på trallen. Vad säger det er? Mörkret kom jävligt snabbt, dåligt ljus, kallt som fan om fingrarna och mellan trallbrädorna är där springor där saker och ting lätt trillar igenom. Kaos! Vi fick till slut ihop den i alla fall, fattades 1 ynka skruv som vi får ta i efterhand, kanske när det är ljust :-P Däremot blev där andra grejer över..... Konstigt det där :-P (idiotförklarade jag just oss själva?)

Mats och Barbro kom ut och grillade med oss igår, fick bli med den gamla skrothögen till grill dock. Mycket trevligt. Mamma är altså fortfarande inlagd och vi vet inte när hon får komma hem. Det suger.

Idioten som inte tycker om Elias ringde igår. Jag svarade inte. Men jag kände hur min avsky började komma tillbaka igen. Det hade liksom hunnit lägga sig lite. Samtidigt blev jag nervös över det där samtalet jag till slut kommer behöva gå igenom. Att berätta för personen i fråga vad den ställt till med och hur framtiden kommer se ut. Att vårt liv inte innefattar just den människan. Inte alls, inte ens lite. Inte ens över telefon. Inte vid speciella tillfällen. Inte alls!

  

Jag har tur, jag har mycket roligt att se fram emot. Grejer som gör att allt tråkigt bleknar en liten aning i alla fall. Det är mycket på gång och jag stormtrivs med livet just nu. Vi kunde inte haft det bättre, jag och mina älskade. Jag och Nicklas har det superbra, och tillsammans har vi vår fina son. Kan det bli bättre eller? Ja, faktiskt. Och det är på god väg.