Min fina unge
Det är så himla mycket som händer med Elias just nu. Talet blir bättre och utökas för varje dag. Ett par eller ibland till och med fler ord i en mening kan han säga. Exempelvis "pappa inte hemma". Ibland blir det förstås bara "pappa (skakar på huvudet) hemma". Skitcoolt, tänk vad fort det går och vad mycket som hinner hända på mindre än 2 år.
Mindre coolt är nog hans humör, som är precis som mitt. Förjävligt alltså. Häromdagen fick han syn på sin sandlåda, nu med sand i, hos mormor. Han skulle tvunget prova leka lite i regnet när klockan dessutom skenat iväg och var 19.30. Jag försökte, så pedagogiskt jag kan, be honom komma för vi skulle åka hem. Då spänner barnet ögonen i mig, rynkar pannan allt vad han kan och ryter: "KAKA!", för att sedan fortsätta sitt kakbak i sandlådan. Nu får jag igen för mina egna synder, mitt eget hemska humör och blir verkligen satt på prov vad gäller tålamod.
Trots allt är det sannerligen en fröjd för ögat att se sitt barn växa och utvecklas med allt vad det nu innebär, en fröjd för mammahjärtat att ha en frisk och fin son som gör mig stolt varenda dag. Jag kunde omöjligt vara lyckligare.
Mindre coolt är nog hans humör, som är precis som mitt. Förjävligt alltså. Häromdagen fick han syn på sin sandlåda, nu med sand i, hos mormor. Han skulle tvunget prova leka lite i regnet när klockan dessutom skenat iväg och var 19.30. Jag försökte, så pedagogiskt jag kan, be honom komma för vi skulle åka hem. Då spänner barnet ögonen i mig, rynkar pannan allt vad han kan och ryter: "KAKA!", för att sedan fortsätta sitt kakbak i sandlådan. Nu får jag igen för mina egna synder, mitt eget hemska humör och blir verkligen satt på prov vad gäller tålamod.
Trots allt är det sannerligen en fröjd för ögat att se sitt barn växa och utvecklas med allt vad det nu innebär, en fröjd för mammahjärtat att ha en frisk och fin son som gör mig stolt varenda dag. Jag kunde omöjligt vara lyckligare.
Kommentarer
Trackback
