En världslig sak.
Kaoset i hallen är åtgärdat. Jag var enormt trött i morse när jag gick upp. Elias ville inte sova igår heller, till slut fick jag lockat in honom i sängen och han slöt ögonen vid 21-21.30. Vet inte om vi gör fel där, men när han inte somnat utan stått upp i sängen och gormat och gråtit i 5-10 minuter får han komma upp igen. Efter en liten stund provar vi igen och så håller vi på sådär.
Just nu har jag ännu mindre tålamod än annars och därför ger jag upp betydligt snabbare. Jag står inte ut med skriken och gråten och blir galen om det inte upphör direkt. Jag är så glad att vi är 2, så vi kan turas om kamperna som uppstår i uppfostran av ett barn. Jag är ganska övertygad om att jag inte klarat detta utan Nicklas.
Så, idag har jag världens huvudvärk och Elias var trött hängig han med. Ett litet ryck fick han, och då jagade han och Pärlan varandra runt soffbordet i tio minuter. Han skrattar så huset skakar och Pärlan skäller lika mycket. Det är kul att se, tänk att de kan ha så roligt mad varandra. Underbart!
(ur arkivet)
