Äpplet.
Denna veckan verkar bli en seg en. Är redan jättetrött och känner inte mig alls i form för ytterligare 3 arbetsdagar.
Elias fick alltså sin första riktiga cykeltur igår. Han och Nicklas cyklade bort till Anders och Ulrika för att äta glass och leka lite. Inte konstigt att lilleman var nöjd. Under tiden hann jag dammsuga av huset och plocka lite. Satte upp canvastavlan på Elias rum och lyckades på samma gång slå sönder glasäpplet han fick när han döptes. Sen fick jag sitta och gråta en lång stund för att sen plocka glas som låg över det nystädade golvet.
Min absoluta favoritpresent på dopet i tusentals bitar. Jag är jätteledsen och måste nu mitt i allt försöka få ihop pengar till ett nytt äpple. För ett äpple ska pojken ha, så är det bara. Fattiglappen till morsa får stå sitt kast och överleva på 1000 kronor mindre. Jäkligt klantigt, så typiskt. Varför tänker man aldrig lite längre?!
Hur som helst i det tråkiga blev jag nöjd med den nya tavlan som nu pryder väggen, den satt som en smäck. Och jag har en känsla av att huset förr eller senare kommer fyllas utav den typen av konst. Jag älskar det. Och svart/vitt, är det inte vackert? Funderar på att byta de små bilderna i ramen, till just svart/vitt. Det passar nog bättre ihop. Vad tror ni?
Elias fick alltså sin första riktiga cykeltur igår. Han och Nicklas cyklade bort till Anders och Ulrika för att äta glass och leka lite. Inte konstigt att lilleman var nöjd. Under tiden hann jag dammsuga av huset och plocka lite. Satte upp canvastavlan på Elias rum och lyckades på samma gång slå sönder glasäpplet han fick när han döptes. Sen fick jag sitta och gråta en lång stund för att sen plocka glas som låg över det nystädade golvet.
Min absoluta favoritpresent på dopet i tusentals bitar. Jag är jätteledsen och måste nu mitt i allt försöka få ihop pengar till ett nytt äpple. För ett äpple ska pojken ha, så är det bara. Fattiglappen till morsa får stå sitt kast och överleva på 1000 kronor mindre. Jäkligt klantigt, så typiskt. Varför tänker man aldrig lite längre?!
Hur som helst i det tråkiga blev jag nöjd med den nya tavlan som nu pryder väggen, den satt som en smäck. Och jag har en känsla av att huset förr eller senare kommer fyllas utav den typen av konst. Jag älskar det. Och svart/vitt, är det inte vackert? Funderar på att byta de små bilderna i ramen, till just svart/vitt. Det passar nog bättre ihop. Vad tror ni?
Kommentarer
Trackback
