Vemodigt att sluta
Vemodigt var namnet. Idag jobbar jag min sista dag. Har en olustig känsla över det. Jag har hela tiden försökt se det positiv, nya möjligheter, mer tid med Elias osv. Men fan, jag kommer sakna jobbet. Mina arbetskamrater. Kunderna. Utmaningarna när folk kommer in och frågar om konstiga saker jag aldrig hört talas om... Ja, sånt kommer jag sakna som bara den.
Det är alltid trist att lämna, det tyckte jag sist också när jag själv sa upp mig. För man knyter ändå ett visst band till sitt jobb och dem man jobbar med. Jaja, livet går vidare. Och jag hoppas det kommer att gå bra. För mig framförallt, men även för dem.
Så, idag är stora-städdagen. Jag ska damma, dammsuga, torka golven och till sist även bona golven i butiken. Jag tänkte att jag i alla fall kan lämna i toppskick. Det glädjer ju kanske alltid någon :-)
Det är alltid trist att lämna, det tyckte jag sist också när jag själv sa upp mig. För man knyter ändå ett visst band till sitt jobb och dem man jobbar med. Jaja, livet går vidare. Och jag hoppas det kommer att gå bra. För mig framförallt, men även för dem.
Så, idag är stora-städdagen. Jag ska damma, dammsuga, torka golven och till sist även bona golven i butiken. Jag tänkte att jag i alla fall kan lämna i toppskick. Det glädjer ju kanske alltid någon :-)
Kommentarer
Postat av: Lotti
Haha! Det får ni gärna göra! Nästa gång väljer vi nog en varm och jävlig sommardag så det inte så är så mycket barn... Ebba skulle ju fram mot alla odds och man var så rädd att hon skulle bli armbågad och omkullvält :/ Haha, kickar igång bebisarna, du är rolig du! (Bra idé!!!) ;)
Trackback
