+5
Och som dagarna känns som en hel evighet. Tiden går enbart tack vare Elias. Man har att göra så att säga...
Inget händer! Överhuvudtaget! Jag trodde då aldrig att jag skulle råka ut för detta, men så fel man kan ha. Det bli julafton, jag vet det. Min mardröm kommer besannas och just nu tvivlar jag på vad glädje och lycka är.
Ljuspunkten är som jag sa, Elias. Mys och gos med honom gör dagarna lite lättare. Jag kan liksom inte gräva ner mig, jag måste vara mänsklig och göra allt jag kan för honom. Det är bara så trist att bryta ihop så fort han sover på kvällen och stackars Nicklas får bli lidande.
Jag VET att det är över snart, men för var dag som går känns det värre och värre. Jag VET att målet snart är nått på ett eller annat sätt, men för varje dag känner jag mig längre och längre från lyckan.
Lilla bebis nu får du faktiskt komma ut om vi inte ska vara ovänner på en gång ;-P
