Emmelie

Dagen började så himla bra igår, men tänk vad saker förändras fort ibland. Jag var glad, vi blev med en jättesöt katt som kommer hemlevererad på lördag av min kära Eem. Allt var toppen, kändes bra. Så får jag ett samtal som också gjorde mig glad. Min lillasyster ringde. Det hon sa, berättade för mig, det förstörde allt. Och jag är fortfarande jävligt ledsen, nere. Känner mig allmänt värdelös och ouppskattad. Att en människa kan göra så?! Säga så?!

Jag vet, ni fattar ingenting. Man vet ju inte säkert vem som läser och inte så jag besparar er namn. Men i alla fall, jag är några personer fattigare i mitt liv och det är det bästa. Min son ska inte växa upp med falska människor som dem. Han förtjänar bättre. Och om vissa människors livsgnista försvann den dagen Elias föddes då är de inte värda att lära känna denna underbara unge. Min unge, som INGEN ska se ner på och behandla illa. De människor som ser oss & Elias på detta viset har inte i vårt liv att göra. I hans liv ska det bara finnas de äkta människorna, de som verkligen älskar och bryr sig om honom. Inte nått jävla rävspel, bara ren kärlek. DET har min son gjort sig förtjänt av, inget annat!

Det är alltså inte Jennie som kräkt av sig denna dynga, hon hade bara oturen att vara budbärare. Förstöra min dag och göra mig djupt sårad. Och nej, dessa såren kommer aldrig att läka igen. Detta var droppen, be om ursäkt tusen gånger eller mer, jag förlåter dig ändå aldrig. Varje ord jag skrev i förra inlägget kom från hjärtat, jag hatar dig mer än något på jorden. 

---

På grund av hur min kväll såg ut så kom bilderna från resan aldrig in på datorn och det förblir bildlöst även idag. Sorry!