Emmelie

Ja, vad gör man då? När man får ett så dåligt besked? Ni fattar ingenting, jag vet, det är inte meningen heller. Jag vill inte berätta något, jag behöver bara skriva av mig. Hela min värld rasar samman och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan bara gråta, vänta på vidare besked och hoppas att allt går vägen.
- Gör det inte det, är mitt liv slut. Då överlever jag inte. Inte utan dig! Du är för viktig för mig, jag behöver dig!

Det är så det känns, det är förmodligen inte så farligt, dom säger att det kommer bli bra, men eftersom jag har lyckats ärva min älskade mammas gener, oroar jag mig för allt, ser det värsta. Tänk om...

Från en sak till en annan, Elias har öroninflammation. På båda öronen, det är därför han inte kan sova. På natten när han ligger ner blir trycket i öronen högre och det gör därför ondare. Stackars min bebis, att jag inte fatta något. Känner mig sämst i världen, att jag inte tagit honom till doktorn tidigare. Världens sämsta mamma, fan vad dum jag känner mig. Nu har skrutten fått pencillin i alla fall, så det blir väl bättre snart. Får vara hemma några dagar till, så han hinner återhämta sig.
- Min älskade son, förlåt! Jag älskar dig!

Idag suger mitt liv, allt är värdelöst och nu gråter jag igen. Hej då!