Panik
I helgen var jag hysterisk, faktiskt helt panikslagen! Det kändes ett tag att min älskade lille son skulle försvinna. Han fick plötsligt 40 graders feber, blev helt lealös och nästintill okontaktbar. Med gråt i halsen och paniken som höll på att gå över styr ringde jag svärmor som fick komma och hämta mig och Elias, eftersom vi var nere vid Odensjön. Klockan var då ungefär halv 2. Febern höll i sig lika jävligt tills på kvällen, men till slut, när jag precis var på väg att ringa akuten fick vi ner tempen. TACK OCH LOV! Äppeljuice och glass, det funkar..
.
Och för att vara ärlig har jag ingen aning om varför han blev så dålig, så plötsligt! Inga nya tänder syns till, han är inte sjuk för övrigt. Det måste därför ha något med vädret att göra, misstänker jag. All denna konstiga, kvava värme som kom från ingenstans. Någon form utav värmeslag eller liknande. Men tro mig, jag har haft Elias i skugga hela tiden, med en keps på huvudet. Så jag har i alla fall gjort så mycket jag kunnat. Jag har aldrig, aldrig varit så rädd, någonsin. Och den panik jag kände i den stunden, önskar jag inte ens min värsta fiende. Ett stort tack riktas därför till Elias älskade farmor som räddade oss. Mig från min panik och skräck, och Elias från denna hemska feber!
.
Ja, jag vet. Hönsmamma! Men om man upplever det själv vet man precis vad jag menar.
Kommentarer
Postat av: sarah
Tacktack :)
usch vad läskigt =/ .. Hoppas pojken mår bättre nu ! .. kan tänka mig vilken panik man skulle få, det är tur att man har svärmödrar.
Vilka fina bilder du lagt upp :) Han har så himla fina ögon Elias !!
kram
Postat av: Lotti
Tack! :-)
Usch för feberchock! Hönsmamma är man och det ska man tillåt sig att vara, man är ju rädd om sina små!
Trackback
