Feeling!
Jag har fått en sån där nice feeling om att det kanske trots allt kan bli som jag tänkt mig. Ja, jag säger inte vad det handlar om, men jag håller mina tummar så hårt att det nästan gör ont.
Nästa vecka kommer en mäklare till oss och värderar och ska väl ta bilder också. Vi ska se om vi kan sälja vårt hus, så att när vi väl hittar drömhuset så flyttar vi. Men tanken har också slagit mig, och med panik tänker jag att vi kanske måste sätta oss i en lägenhet. Jag har säkert nämnt det innan, men nu har jag konstaterat att det vill jag egentligen absolut inte! Jag får en känsla av instängdhet och att man ständigt måste tänka på andra... Så är det inte när man bor i ett hus!
Imorgon är det bara 3 veckor tills min lilla lilla pojke fyller 1 år. Och enbart 1 månad tills han börjar inskolas på dagis. Fattar ni hur fort ett år går? Jag har börjat förstå det nu, skaffar man barn räknar man årets alla dagar. Det härligaste med allt är att varje dag blir så spännande, speciell och helt unik när man har ett litet barn. Allting blir väldigt känslosamt när man tänker på allt som hunnit hända, och hur mycket man har framför sig som ska inträffa. Jag är livrädd, men samtidigt lyrisk.
Nästa vecka kommer en mäklare till oss och värderar och ska väl ta bilder också. Vi ska se om vi kan sälja vårt hus, så att när vi väl hittar drömhuset så flyttar vi. Men tanken har också slagit mig, och med panik tänker jag att vi kanske måste sätta oss i en lägenhet. Jag har säkert nämnt det innan, men nu har jag konstaterat att det vill jag egentligen absolut inte! Jag får en känsla av instängdhet och att man ständigt måste tänka på andra... Så är det inte när man bor i ett hus!
Imorgon är det bara 3 veckor tills min lilla lilla pojke fyller 1 år. Och enbart 1 månad tills han börjar inskolas på dagis. Fattar ni hur fort ett år går? Jag har börjat förstå det nu, skaffar man barn räknar man årets alla dagar. Det härligaste med allt är att varje dag blir så spännande, speciell och helt unik när man har ett litet barn. Allting blir väldigt känslosamt när man tänker på allt som hunnit hända, och hur mycket man har framför sig som ska inträffa. Jag är livrädd, men samtidigt lyrisk.
Kommentarer
Trackback
