Ettusen ett, ettusen två...

Ettusen fem kom jag till sen kom knallen som varade i en halv minut. Man hörde hur den vandrade längs åsen. Det är mysig och otäckt på samma gång. Mäktigt. Och mörkt blev det så nu ska jag tända lite ljus...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0